På sista plats i en kunskapsdriven tillväxt

Varför är kunskapsinvesteringarna de lägsta sedan 1994? Detta trots att de flesta är överens om att en välutbildad arbetskraft ska utgöra grunden för det framtida välståndet och att kunskap är en färskvara. Hur vänder vi den nedåtgående trenden?

Det finns flera utmaningar för arbetskraften på svensk arbetsmarknad. Dels finns långvariga kompetensbrister i en rad sektorer samtidigt som arbetslösheten ökar. Dels minskar företagens satsningar på vidareutbildning av befintlig arbetskraft, trots att den hårdnande internationella konkurrensen kräver satsningar på ökad konkurrenskraft.

Sverige är inte längre är ett industrisamhälle utan ett tjänstesamhälle. Nu räcker det inte att personal har en formell utbildning som avslutades för 30 år sedan. Sveriges tillväxt och välstånd blir därför mer och mer beroende av investeringar som inte är så tydliga som de i byggnader och maskiner. Det handlar om investeringar som inte räknas in i nationalräkenskaperna, investeringar som lagstiftning och skattesystem har glömt.

Vidareutbildning av personal är ett ansvar för företagen. Men det finns ett antal hämmande faktorer och ett antal beslut som skulle kunna påskynda en förbättring. Hur har man gjort i andra länder? Kan Almegas förslag på skatteavdrag för utbildningsinvesteringar vara en lösning?

Medverkande:

  • Tomas Tobé (M),
  • Jennie Nilsson (S),
  • Erik Mellander, IFAU,
  • Karin Pilsäter, TCO,
  • Håkan Bryngelson, Almega,
  • Fredrik Voltaire, Almega

Moderator: Thomas Gür

Läs mer på Facebook