Bemanningsbranschen har under de senaste 20 åren varit Sveriges snabbast växande bransch. De historiska rötterna till dagens moderna bemanningsbransch återfinns nästan helt inom kontorsservicebranschen, inte inom andra former av personaluthyrning.

Företagen i bemanningsbranschen anlitas numera av alla slags företag, offentliga sektorn och andra organisationer som vill hyra in personal, lägga ut hela funktioner på entreprenad eller som vill ha hjälp med rekrytering eller omställning. Bemanningsbranschen har blivit en väl fungerande del av den svenska arbetsmarknaden.

Innehållet är hämtat ur boken Hyrt går hem – Historien om den svenska bemanningsbranschen, författad av Anders Johnson
© Bemanningsföretagen och Anders Johnson

Visa alla

Arbetsförmedlingarnas framväxt

I mitten av 1800-talet genomgick Sverige ett systemskifte. Några viktiga reformer var avskaffandet av skråväsendet 1846 och av passtvånget för inrikes resor 1860 samt näringsfrihetens införande 1864. Dessa reformer öppnade för en rörligare arbetsmarknad, vilket i sin tur skapade behov av matchningstjänster.

1864 startade Sophie Adlersparre en renskrivningsbyrå i Stockholm.

1885 startade Fredrika Bremerförbundet en platsförmedling för framförallt lärarinnor.

1902 inrättades den första offentliga arbetsförmedlingen av Helsingborgs stad i ett försök att minska kostnaderna för fattigvården.

Under 1920- och 30-talen fanns privata arbetsförmedlingar i de flesta län men de var starkast i storstäderna. Varje förmedling var normalt koncentrerad till en ort och ett yrke. De privata arbetsförmedlingarna kom med tiden att i allt högre grad förmedla arbeten till kvinnor medan de offentliga arbetsförmedlingarna tog hand om praktiskt taget all arbetsförmedling för män.

Under arbetsförmedlingsmonopolets tid

1934 antog riksdagen en lag om offentliga arbetsförmedlingar som ålade varje landsting och landstingsfri stad att inrätta offentliga arbetsförmedlingar.

1933 antog ILO en konvention om förbud mot avgiftskrävande arbetsförmedlingar. Den trädde i kraft i Sverige 1937.

1940 inrättades Statens arbetsmarknadskommission som 1948 ombildades till Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams. Ams blev tillsynsmyndighet för de privata arbetsförmedlingarna. 1940 begränsades vinstdrivande arbetsförmedlingar till vissa yrkesgrupper: scenartister, husligt arbete, anställda i hotell- och restaurangrörelser, sjukvård och jordbruk.

1942 gjordes en lagändring som innebär att all verksamhet som tillhandahöll arbetskraft räknades som arbetsförmedling för att komma åt skenanställningar hos impressarier och hemhjälpsbyråer.

Det 40-åriga kriget

1953 startade Ulla Murman och Märta Riper Stockholms stenografservice. De anställda utförde arbete i företagets lokaler. Men en professor med oläslig handstil ställde till problem, och Ulla Murman föreslog att hon istället skulle skicka en sekreterare till honom. Därmed hade förutsättningarna skapats för en juridisk strid som skulle vara i 40 år.

1962 dömdes företrädare för tre skrivbyråer i Högsta domstolen för olaglig arbetsförmedling, en av dem var Ulla Murman.

1963 begärde riksdagen en utredning om skrivbyråernas personaluthyrning.

1966 föreslog den statliga utredningen att de ambulerande skrivbyråerna skulle tillåtas och stå under offentlig kontroll. Det skulle bli billigare för både byråernas kunder och samhället, ansåg de. De flesta remissinstanser tillstyrkte, utom LO, TCO och Ams styrelse. Utredningen ledde inte till något lagförslag.

1971 trädde en lag om skärpta straff för olovlig arbetsförmedling i kraft. HD preciserade samma år skillnaden mellan uthyrning och entreprenad. Avgörande var om företaget ställde arbetskraft till förfogande för beställaren eller om företaget åtog sig att åstadkomma ett visst arbetsresultat med egen arbetskraft.

1979 tecknade HAO och HTF branschens allra första kollektivavtal, för den skrivbyråpersonal som arbetade i skrivbyråernas egna lokaler. Samma år begärde riksdagenen utredning om skrivbyråernas personaluthyrning.

1980 kom en statlig utredning där det hävdades att tidigare utredningar och domar hade fäst för stor vikt vid förhållandet mellan skrivbyrån och kunden. En mer relevant fråga var förhållandet mellan skrivbyrån och sekreteraren. Om sekreteraren hade en anställning utformad med hänsyn till anställningsskyddslagens regler och normala krav i anställningsförhållandet, kunde det inte räknas som arbetsförmedling. Därför var det bara att teckna avtal även för utepersonalen. LO, TCO och Ams kritiserade utredningens arbetssätt analys och slutsatser.

1985 föreslog den statliga Ams-kommitténs betänkande Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde en utbyggnad av den offentliga arbetsförmedlingens service i uppenbart syfte att konkurrera ut skrivbyråernas personaluthyrning.

Vägen till avreglering

1988 tecknade HAO och HTF kollektivavtal för den personal som skrivbyråerna hyrde ut.

1992 trädde en lag i kraft som tillät vissa former av vinstdrivande personaluthyrning.

1993 avreglerades arbetsförmedlingsmonopolet.

Sveriges snabbast växande bransch

1996 slog Ams fast att anställda i bemanningsföretag inte kunde få a-kassa på samma villkor som andra på arbetsmarknaden. Ams ansåg att den som stod till förfogande för bemanningsföretag inte kan anses stå till arbetsmarknadens förfogande, en klart diskriminerande regel.

1997 inrättade dåvarande branschorganisationen SPUR den första auktorisationen för bemanningsföretag. Samma år antog ILO en konvention som erkänner den roll som privat arbetsförmedling och personaluthyrning spelar. Sverige har inte anslutit sig till den konventionen.

2000 träffade Tjänsteföretagen och samtliga LO-förbund kollektivavtal för arbetare. Därmed fick branschen kollektivavtal som täckte en ny stor marknad.

2003 bildades Bemanningsföretagen inom Almega. Bemanningsföretagen övertog SPURs roll som branschorganisation och Almega Tjänsteföretagens roll som kollektivavtalsslutande arbetsgivarorganisation.

2004 införde Bemanningsföretagen auktorisation för medlemmarna. Auktorisationsnämnden inrättades med representanter för Bemanningsföretagen, LO, HTF (numera Unionen) och Akademikerförbunden samt ledd av en opartisk ordförande.

2008 antog EU Bemanningsdirektivet som dels innehåller regler att bemanningsanställda ska behandlas lika som kundens anställda, dels en uppmaning till medlemsländerna att ta bort hinder för personaluthyrning.

2010 införde Bemanningsföretagen en särskild auktorisation för omställningsföretag med samma villkor som för bemanningsföretag men med tillämpning anpassad till omställningsföretagens kunders och användares behov.

2012 skriver Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF i en rapport till regeringen att det inte längre finns några skäl för a-kassorna att behandla anställda i bemanningsföretag annorlunda än övriga på arbetsmarknaden. A-kassorna ändrar en efter en sina regler och därmed är en 16-årig diskriminering av de bemanningsanställda över.

2013 träder Uthyrningslagen i kraft för arbetstagare som är anställda av bemanningsföretag i syfte att hyras ut till kundföretag för arbete under dess kontroll och ledning. Lagen innehåller EU:s bemanningsdirektivs likabehandlingsprincip men ingenting görs för att ta bort hinder för personaluthyrning.

 

Läs mer

Fakta om bemanningsbranschen idag

Hyrt går hem, boken om bemanningsbranschens historia.

Den fula ankungen, komprimerad version av boken om 150 år med svensk bemanningsbransch.

Beställ kostnadsfritt i webbshopen.