Arbetsförmedlingen redan utklassad av privata aktörer

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Bemanningsföretagens medlemmar är bättre lämpade att ta hand om en stor del av de tjänster Arbetsförmedlingen utför i dag. Resultatet av en sådan förändring skulle bli en lägre samhällskostnad och fler förmedlade jobb.
Publicerad på Dagens Samhälle 2013-10-24

Ny arbetsmarknadsminister, ny ordförande i arbetsmarknadsutskottet, ny statssekreterare i detsamma och så småningom en ny ordinarie chef för Arbetsförmedlingen. Regeringen har tagit ett klokt beslut om en rejäl översyn av Arbetsförmedlingen, och nu har vi möjligheten att strukturera upp hela matchningsfunktionen på den svenska arbetsmarknaden. Förutsättningarna för en ny fräsch arbetsförmedling är bättre än någonsin.

Vi sammanfattar tiden från 2009/2010 då de så kallade ”kompletterande aktörerna” med en rivstart äntrade scenen. Trots att Arbetsförmedlingen (AF) började experimentera med prissättning, affärsmodeller, upphandlingsförfarande, tjänstens innehåll med mera så har vi enligt AF:s egen undersökning en kundnöjdhet på 77 procent; det stora flertalet av de jobbsökande var nöjda eller mycket nöjda med den hjälp de fick av sina privata jobbcoacher, och tyckte att coacherna hade rätt kompetens. I en enkät genomförd av Arbetsförmedlingen i januari 2013 var till och med 81 procent nöjda eller mycket nöjda med tjänsten. Trots att AF i sitt regleringsbrev fick i uppdrag att öppna upp för privata aktörer så har en succesiv nedmontering av systemet fortgått, och i dagarna fick vi beskedet att AF avslutar jobbcoachning för nya arbetslösa.

2010 fick 122 000 personer komma i åtnjutande av professionell privat jobbförmedling, enligt AF:s årsredovisning. Efterföljande år minskade antalet till 85 000, förra året till 42 000 och 2013 har i skrivande stund 100 000 färre, drygt 23 000 personer, fått ta del av den här tjänsten som varit så omtyckt av så många.

Enligt AF:s årsredovisningar fick 38 procent av de arbetssökande, som 2011 fick ta del av tjänsten jobbcoaching, nytt arbete 90 dagar efter avslutad aktivitet. Resultatet var 38 procent även 2010 och 28 procent under 2012, då nedgången var allmän i hela ekonomin. Är då en dryg tredjedel i jobb ett bra resultat? I jämförelse med trygghetsrådens dubbelt högre betalning och dubbelt längre tid i aktivitet så blir svaret otvetydigt ja.

I dag är det betydligt mer effektivt för en arbetssökande i Sveriges avlånga land att kliva in på någon av de kompletterande aktörernas 1 250 kontor, jämfört med AF:s 200 kontor. Där finns professionella förmedlare, matchare med inblick i det moderna arbetslivet och med kontakter på företag och myndigheter. 25 procent av jobben i platsbanken är dessutom annonserade av bemannings- och rekryteringsföretag. Dessutom är jobbförmedlingskvoten för branschen i särklass överlägsen. Baserat på AF:s siffror är kvoten 18 vilket gör branschen till den otvetydigt största jobbförmedlaren i hela näringslivet.

Vår bransch är även bäst på att rekrytera och anställa unga och utrikesfödda enligt siffror från SCB, så det handlar inte bara om lätta matchningar, om det nu finns några sådana. Redan i dag förmedlar branschen jobb till 140 000 personer per år. Av dessa går en tredjedel vidare till anställning i kundföretagen.

Att få folk i jobb är något som privata aktörer sysslat med sedan 1972, då det första trygghetsrådet inledde sin verksamhet. Redan då uppfattades inte AF:s tjänster som tillräckliga, och sedan dess har det bara gått utför. Senast i raden fick kommun- och landstingsanställda förra året ett trygghetsavtal, vilket gör att omkring 3 miljoner personer i arbetslivet omfattas av någon typ av försäkring för att få hjälp av en privat arbetsförmedlare om hon eller han skulle behöva hjälp med omställning. Detta innefattar även offentligt anställda, såsom arbetsförmedlare, som alltså slipper ta del av sin egen verksamhet vid eventuell arbetslöshet. Ett tydligare tecken på misslyckad verksamhet är väl svårt att få fram?

Med detta facit målar vi om tavlan och konstaterar att det är Arbetsförmedlingen som är en ”kompletterande aktör” och branschen de riktiga arbetsförmedlarna. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Det är uppenbart att Bemanningsföretagens medlemmar är bättre lämpade att utföra en stor del av de tjänster myndigheten i dag utför – till en lägre samhällskostnad och med fler förmedlade jobb. Vi tror därför att det är centralt att separera ett renodlat myndighetsuppdrag från förmedlingstjänster med stöd till individer och liknande service.

Arbetsförmedlingar med valfrihet och en mångfald av aktörer fungerar. OECD pekar ut Australien, där ett system med jobbpeng införts, som ett föregångsland när det gäller strategier för ökad sysselsättning. Även i Storbritannien och Holland har en avreglerad arbetsförmedling med privata underleverantörer lett till bättre resultat. Människor måste själva få bestämma vem som är bäst lämpade att hjälpa dem till jobb, det funkar.

Låt oss inte uppfinna hjulet igen. Vi i branschen har pensel och färg, och kan bistå med kunskap då ett land uppgraderar sin arbetsförmedling från efterkrigsoffentligt monopol till dagens modell.

Artikeln på Dagens Samhälle