Förolämpande bild sprids om hyrläkare

Hyrläkare är giriga och gör dåliga jobb. Så kan man uppfatta den senaste tidens debattinlägg om vårdbemanningsföretagens insatser. Det är en förolämpande bild som är långt ifrån verkligheten.

Göteborgsposten 2009-09-04
Liknande i Länstidningen i Östersund 2009-09-04, Sundsvalls tidning 2009-09-06, Piteåtidningen 2009-09-07, Nya Wermlands-Tidningen 2009-09-10, Värmlands Folkblad 2009-09-10, Norra Västerbotten 2009-09-19

Sverige har akut brist på läkare, ett resultat av rationaliseringar inom sjukvården på 90-talet då många undersköterskor och läkarsekreterare fick sluta. Arbetsvillkoren har därför markant försämrats inom vården med ökad stress och mindre patienttid. Inte minst har den administrativa delen vuxit kraftigt för exempelvis läkare. 1960 fanns det en läkare per 1 060 invånare, i dag finns en läkare per 277 invånare och det räcker inte för att fylla vårdbehovet.

Rationaliseringarna har varit så kraftfulla att vården i dag inte klarar av att uppfylla vårdgarantin utan hjälp av bemanningsföretag.

Situationen beskrivs ofta i politiska utspel som något nödvändigt ont för vårdsektorn, men den uppfattningen gäller nästan uteslutande här. I de flesta branscher ses konsulter som en oumbärlig resurs att kapa toppar, tillfälligt spetsa kompetensen och ett sätt att hålla de fasta kostnaderna nere. Det gäller i hög grad också för insatserna i vården. Våra medlemsföretag inom vårdbemanningen gör livsviktiga insatser dagligen på hundratals vårdcentraler över hela landet, i operationssalar och på sjukhus. Här finns erfarna specialistkompetenser man inte skulle ha råd att ha fastanställda tillgängliga just när man behöver dem. Utan våra medlemmar i bemanningsföretagen skulle vårdköer växa och många utflyttningsorter sakna läkarvård överhuvudtaget.

I debatten framstår det som dyra, tillfälliga lösningar med en lång rad nya ansikten för patienter och fast anställd personal. Det är en sanning med modifikation.
Medlemsföretagen inom bransch- och arbetsgivareorganisationen Bemanningsföretagen i Almega stod för 40 procent av landstingens uppskattning av det totala fakturerade beloppet för inhyrda läkare förra året. De fakturerade 689 miljoner kronor, vilket är en halv procent av vårdens totala lönekostnad på 125 miljarder kronor. Antalet inhyrda läkare från våra medlemsföretag var under samma år 1 500 stycken, också det en halv procent av totalt 260 000 anställda inom vården. Det betyder att kostnaden för inhyrd personal från våra medlemsföretag i stort sett är densamma som kostnaden för landstingets egen personal när all personalkostnad är inräknad, som OB-tillägg, arbetsgivaravgifter, kläder, arbetsledning, sjukfrånvaro med mera. Vinsten bemanningsföretagen gör kommer från en effektivare organisation än landstinget.

Kvaliteten på de tjänster som utförs är minst lika hög som av landstingsanställd personal. Våra medlemsföretag eftersträvar kontinuitet precis som vården i övrigt. Samma personer åker till samma platser som tidigare i största möjliga utsträckning. De problem som kan uppstå här kan lösas med bättre planering och samordning från beställarsidan.

Kraven för anställning hos våra vårdbemanningsföretag är rigorösa. Ett typexempel, Dedicare, är ISO-certifierad, gör djupintervjuer vid anställning och kräver minst två referenser för att få jobb. Läkare kontrolleras hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och Socialstyrelsen. Alla anställda kontrolleras årligen. Varje läkaruppdrag följs upp. Kunderna gör utvärderingar. Löner och arbetsvillkor är reglerade i avtal tecknade med Läkarförbundet, Vårdförbundet och Kommunal.

Vem väljer då att bli konsult? Ofta nämns fyra skäl: möjlighet att styra över uppdragen, möjlighet att kunna forska på deltid, bättre anställningsvillkor, bättre lön.
Det här är en win-win-situation. Bemanningsföretagen sprider kompetens till platser och tider där de mest behövs och kostnaden – om man anlitar våra medlemsföretag – är jämförbar med ren anställning.

Att debattörer i en tid av akut läkarbrist och en annalkande pandemi för egen vinnings skull sprider bilden av inkompetens och girighet bland inhyrd personal är högst olyckligt. Vi skulle önska en mer rättvis och sanningsenlig bild.

Henrik Bäckström, förbundsdirektör Bemanningsföretagen