Vi vill skydda den svenska modellen

Under vintern har det pågått en debatt om bemanningsbranschen där en del debattörer, däribland Karin Ehlin Kolk och Daniel Gullstrand i sitt inlägg i Aftonbladet, målat upp bilden av att arbetsmarknaden är på väg att övertas av bemanningsföretag. Den bilden är fel. Visst har bemanningsbranschen varit framgångsrik, men den utgör bara en (1) procent av arbetsmarknaden. De senaste åren har branschen inte vuxit, tvärtom försvann en femtedel av branschen förra året.

Aftonbladet 2010-04-21

Från fackligt håll har det hävdats att företag använder bemanningsföretag för att kringgå anställningstryggheten i LAS. Än så länge har man dock inte kunnat visa på ett enda exempel då detta faktiskt hänt. Undersökningar visar istället att företag anlitar bemanningsföretag av helt andra skäl, främst för att klara konjunkturtoppar och svängningar i efterfrågan eller för att hitta rätt kompetens. Sällan nämns också att de flesta bemanningsjobb är tjänstemannajobb. Endast en mindre del finns inom LO:s avtalsområde och flera av de LO-förbund som stridit om bemanning under avtalsrörelsen har knappast någon sådan verksamhet inom sina branschområden.

Bemanning har blivit till en symboldebatt, vilket är olyckligt. Vi hade istället behövt ha en saklig diskussion om hur vi kan behålla den fina modell vi har för bemanningsföretag i Sverige där en anställning i ett bemanningsföretag är lika bra som en anställning i något annat företag. En del av de nya avtal som träffats i avtalsrörelsen gynnar inte de anställda inom bemanningsbranschen.

Alla anställda i auktoriserade bemanningsföretag i Sverige har kollektivavtal och anställningsvillkor som är jämförbara med arbetsmarknaden i övrigt. De anställda har lön mellan uppdragen. Inom ramen för denna modell – där bemanningsbranschen integrerats i den ”svenska modellen” – är det svårt att se att möjligheten att anlita bemanningsföretag skapar ett förhandlingsövertag för arbetsgivaren på arbetsmarknaden, vilket debattörerna Kolk och Gullstrand hävdar. Någon lagstiftning behövs inte. Frågan har lösts av arbetsmarknadens parter och lösningen är att de anställda i bemanningsföretag har kollektivavtal såsom de som är anställda i andra företag har kollektivavtal.

Det är dock intressant att se på alternativen till de kollektivavtalsbundna och långsiktiga lösningarna som finns när det gäller bemanning på svensk arbetsmarknad. En följd av Vaxholmsfallet och utstationeringsdirektivet är att facket inte kommer att ha rätt att vidta stridåtgärder mot utländska bemanningsföretag utan kollektivavtal så länge dessa följer kärnan i dessa avtal. Genom EU:s bemanningsdirektiv kommer det också att finnas en möjlighet för svenska bemanningsföretag att agera utan kollektivavtal enligt en kommande bemanningslag. Den nuvarande svenska kollektivavtalsmodellen för bemanning, som en del LO-förbund vill begränsa, kommer att utmanas av dessa kollektivavtalslösa alternativ.

Från fackligt håll har man sagt att man inte har något emot bemanningsföretag utan att de utgör något positivt på den svenska arbetsmarknaden. Karin Ehlin Kolk och Daniel Gullstrand erkänner också bemanningsbranschens positiva roll i sitt inlägg om bemanningsdebatten. Det är bra. Bemanningsbranschen har skapat tiotusentals nya jobb och de flesta företag svarar att konkurrenskraften och antalet direktanställda skulle minska utan bemanningsbranschen.

Om lovorden om bemanningsbranschens positiva roll inte bara är en läpparnas bekännelse borde vi diskutera hur vi kan förstärka attraktiviteten i dagens kollektivavtalsbundna lösning för bemanning – inte hur den kan försämras och begränsas vilken skett i några av de nya avtal som tecknats den senaste tiden. Det är feltänkt att försöka styra bemanningsbranschen till kortsiktiga femveckorsjobb och det gagnar inte de som är anställda i bemanningsföretag.

Vi delar Kolks och Gullstrands bedömning att det finns en utmaning mot den svenska arbetsmarknadsmodellen, men hotet kommer inte från dagens kollektivavtalsmodell för bemanning utan från alternativen till denna modell där utgångspunkten är lagstiftning. Den frågan borde Karin Ehlin Kolk och Daniel Gullstrand gräva vidare i.

Henrik Bäckström, VD Bemanningsföretagen