Arbetsgivarna håller sig till bemanningsavtalet

I en ledarartikel i Dagens Arbete uppmanar Helle Klein arbetsgivarna att värna avtalet ”som det var tänkt”. "Det är du som önskar att avvika från det, inte arbetsgivarna", skriver Henrik Bäckström i en debattartikel.

Helle Klein nytolkar bemanningsbranschens LO-avtal och dess betydelse för arbetsmarknadens utveckling de senaste 15 åren i en ledarartikel. Vi som var med och skrev och sedan har tillämpat det måste nu nyansera Kleins historierevision.

De andra artiklarna i DA om bemanningsbranschen andas också historielöshet och annat skevande från verkligheten som utgår från att bemanningsföretag är något helt nytt och avtalslöst. Jag ska försöka täppa igen några kunskapsluckor, och har några punkter jag särskilt vill betona:

1. Historieförfalskningen
Bemanningsbranschens avtal med 14 fack inom LO är unikt i hela världen med sina långa anställningar på heltid. Parternas inställning för 15 år sedan var att bemanningsjobb ska vara riktiga jobb med minst (!) likvärdig lön och villkor som hos kund. I resten av världen är korta uppdragsanställningar normen via kravet att bemanning bara är för arbetstoppar. I Sverige har facken genom avtalet drivit branschen mot långa och omfattande uppdrag. Nu vill man skriva om historien genom att hävda att bemanning bara ska vara korta puckar, tvärtemot vad LO ville ha då det innebär större osäkerhet för den bemanningsanställde.

Den svenska bemanningsbranschens avtal är det enda i hela världen med garantilön. Det går inte nu att komma och säga ”Vi vill ha internationell bemanningsmodell med korta inhoppsuppdrag till svenska villkor och kostnader”. Uppdragens längd hänger ihop med möjligheten till långa anställningar.

2. Påhuggsjobbens plötsliga lov
Menar Helle Klein och DA på allvar att korta påhuggsjobb är bättre än fasta bemanningsjobb? Att svenska företag ska vara effektivt bemannade oavsett säsong, årstid eller andra opåverkbara omständigheter har sedan tidernas begynnelse inneburit korta, osäkra jobb inom lantbruk, varvs- och textilindustrin, chokladtillverkning och så vidare. Det nya är att dessa osäkra påhuggsjobbjobb ersatts av trygga bemanningsjobb. Varför läser jag nu på flera ställen i DA att ”timjobb hos kunden alltid är bättre”?

Fack i alla branscher har under närmare 100 år varit relativt tysta kring de påhuggsjobb som frodats eftersom man vetat att växlande bemanning behövts. Det märkliga är att när bemanningsavtalet säkrat höga löner och villkor och ger bättre jobb, vill de framhålla att det är sämre för den anställde.

3. De enklare jobben återfinns sällan inom bemanning
I Sverige är endast 5 procent av jobben så kallade enkla jobb. Lägst förekomst i EU. För det mesta kräver svenska industrijobb flera månaders upplärning, oavsett anställningsform. Bemanningsavtalets höga löneläge har medfört att till exempel städjobb tillsammans med många andra jobb inte återfinns i svenska bemanningsföretag. Notera: löneläge. Utbetalning till den anställde. Detta medför också att branschen inte uteslutande kan ha verksamhet eller uppdrag som är av enkel och kort art.

4. Pappersbranschens förändring
Nya förutsättningar betyder inte att man behöver uppfinna hjulet på nytt. Att till exempel pappersindustrin nu står inför samma utmaningar för att effektivisera personalförsörjningen som verkstadsindustrin gjorde för 15 år sedan betyder inte det att alla andra måste börja från början. Samtliga 14 områden inom LO har exakt samma avtal, och samstämdheten är dessutom en förutsättning för avtalet.

5. Äpplen och päron i salig blandning
Klein hänvisar i sin ledare till tåg- och flygbranscherna. Någon måtta får det vara. Bara för att ordet ”bemanning” skrivs ut i transportkontexten är det inte bemanningsbranschen, lika lite som granatäpple är ett vapen.

I en passage skriver Klein att bemanning enbart ska användas för korta behov, och vid en annan att det är fel att använda bemanning vid korta behov i exemplet Fiskeby (sjukfrånvaro) och i Robertsfors (vid nedläggning). Den motsägelsen tyder på ett motstånd som verkar ha mindre med arbetstagarna och mer med ideologi att göra.

Slutligen, Helle Klein. Du uppmanar arbetsgivarna att värna avtalet ”som det var tänkt”. Det är du som önskar att avvika från det, inte arbetsgivarna.

Henrik Bäckström
Förbundsdirektör Bemanningsföretagen

Läs debattartikeln på da.se