Debatt: Hyrstopp löser inte personalkrisen i vården

Det stopp för inhyrd personal som Västra Götalandsregionen inför 1 oktober kommer sannolikt att skapa en jojo-effekt med ökad inhyrning som följd. Det är dags att börja jobba konstruktivt för att tillsammans skapa en fungerande vårdapparat.

Att de beslutande i VGR önskar se över sina HR-frågor är lovvärt. Under sommaren har media över hela landet rapporterat om kris och stängda avdelningar vilket i sin enklast förklarade form leder till äventyrad patientsäkerhet. I ett logiskt krumsprång får vårdbemanningspersonal, som löser de personella svårigheterna, bära hundhuvudet för detta.

Hjälp att lösa problemen
Under förra året kom cirka 167 000 personer i jobb via uthyrning, omställning eller rekrytering. Omvänt betyder det att i lika många fall fick arbetsgivare hjälp med att lösa problem för att bedriva sin verksamhet. Det är bemanningsbranschens bidrag till arbetsmarknaden. Och ja, det betalar dessa arbetsgivare för. I vårdens fall, över hela landet, innebär det cirka 0.7 procent av verksamhetskostnaderna.

Antalet arbetande inom vården, oberoende av arbetsgivare, utgör efterfrågan på arbetskraft i den svenska vården idag. Om inhyrning helt undviks behöver den inhyrda personalen anställas av landsting och kommuner. Dessa måste lyckas med rekryteringar till glesbygden, tillhandahålla specialister där de behövs, och lösa bemanning vid semestertider, helger och storhelger. Inget av detta kommer att leda till att kostnaderna sänke eller kvaliteten höjs. Jag ska så kortfattat som möjligt förklara varför.

Av landstingens personal är cirka 20 000 av olika skäl helt frånvarande årligen. Detta skapar stora uttag av övertid, vars psykiska och fysiska påfrestningar leder till stora arbetsmiljöproblem, hög sjukfrånvaro och annan frånvaro. I sin tur uppstår kvalitetsproblem i form av köer och bristfällig tillgänglighet, vilket gör det svårt nästintill omöjligt att möta de krav på leverans som vården har och skapar ännu mer stress för personalen.

Skulle inte minska
Vårdkostnaderna skulle inte minska med sin 0.7-procentandel utifall ett hyrstopp skulle införas. Från denna andel måste man nämligen subtrahera effekter som rör konkret vårdleverans, och därtill ett antal andra kostnadsposter.

  • Inhyrd vårdpersonal har högre produktivitet eftersom de fokuserar vårdinsatser.
  • Inhyrda läkare leder till minskade kostnader då vårdinsatser kan inledas tidigare och i bästa fall hejda allvarligare förlopp. Hyrläkare beräknas göra 11 000 vårdinsatser/dag på vårdcentraler. (Läkarförbundets undersökning av primärvårdens bemanning, 2013).
  • Minskade kostnader då de facto närvarande personal ger effektivare nyttjande av operationssalar, vårdcentraler och andra faciliteter.
  • Minskade kostnader med effektivare nyttjande av vårdtid (en frånvarande narkossköterska innebär att hela resterande operationsteam står sysslolöst).
  • Inhyrningskostnad kan inte jämföras rakt av med direktanställd personals lönekostnad, då inhyrningskostnaden inkluderar samtliga indirekta personalkostnader (sociala avgifter, försäkringar, bemanningsföretagets administrations-, rekryteringskostnader etc).
     

Historiskt har hyrstopp ökat inhyrningen i en jojoeffekt. Det borde vara positivt för branschen kan tyckas. Vad Bemanningsföretagens medlemmar efterfrågar är istället möjligheter till gott samarbete och god leverans till landstingen. Redan för flera år sedan presenterades från vår sida 3 punkter för att åstadkomma detta och därmed lägga grunden för ett strategiskt samarbete för en effektiv vård i Sverige.

Inte problemet – en del av lösningen
Kortfattat behövs ett permanent branschråd med deltagare från Socialdepartementet, Sveriges Kommuner & Landsting och Bemanningsföretagen för att diskutera hur bemanningsföretag kan bistå med att lösa vårdens utmaningar, tydlig statistik från landstingen över kostnaderna för bemanningstjänster inom hälso- och sjukvården, och att landstingen inkluderar kvalitet, helhetslösningar och långsiktighet i skallkraven för sina upphandlingar av bemanningstjänster.

Bemanningsbranschen är inte problemet, utan en del av lösningen. Det är dags att börja jobba konstruktivt för att tillsammans skapa en fungerande vårdapparat.

Henrik Bäckström
Förbundsdirektör Bemanningsföretagen

Läs debattartikeln på GP:s webbplats