Bemanningsföretagen anmäler svenska regeringen till EU-kommissionen

Bemanningsföretagen anmäler nu den svenska regeringen till EU-kommissionen. Skälet är den karensregel i offentliga upphandlingskontrakt och förfrågningsunderlag som föreskriver att arbetstagare som tar anställning på ett bemanningsföretag inte får hyras ut till sin tidigare arbetsgivare under viss tidsperiod från det att anställningen upphörde.

Karensregeln avskaffades av riksdagen, men trots detta tillämpar ett flertal myndigheter, kommuner och landsting fortfarande karensregeln.

Avskaffandet av karensregeln är en följd av genomförandet av Bemanningsdirektivet, vilket skedde genom lagstiftning som trädde i kraft vid årsskiftet. Flera delar av direktivet har dock inte införlivats i Sverige, varför bransch- och arbetsgivarorganisationen Bemanningsföretagen och dess medlemmar nu ser sig tvungna att lämna in en formell klagan mot konungariket Sverige.

SAMMANFATTNING AV KLAGOMÅLET

1. Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter under artikel 49 och 56 Fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) om fri rörlighet för etablering och tjänster och artikel 45 FEUF om fri rörlighet för arbetstagare genom att i offentliga upphandlingskontrakt och/eller förfrågningsunderlag föreskriva att arbetstagare som tar anställning på ett bemanningsföretag inte får hyras ut till sin tidigare arbetsgivare under viss tidsperiod från det att anställningen upphörde (härefter ”karensregeln”).

2. Upprätthållandet av karensregeln innebär även en överträdelse av de unionsrättsliga upphandlingsreglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster  (härefter ”det klassiska direktivet”) och särskilt de grundläggande principerna för offentlig upphandling. Därutöver utgör karensregeln en överträdelse av de skyldigheter som följer av artikel 4.1 respektive artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag  (härefter ”bemanningsdirektivet”) om avskaffande av omotiverade och oproportionerliga hinder för bemanningsföretag. Mot denna bakgrund har Sverige även underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 4.3 i Fördraget om den Europeiska unionen (FEU).

3. Den s.k. karensregeln återfanns tidigare i svensk lagstiftning och innebar att en arbetstagare, som har sagt upp sig från sin anställning och tar ny anställning i ett bemanningsföretag, inte fick hyras ut till sin förre arbetsgivare förrän minst sex månader förflutit sedan anställningen upphörde (se numera upphävda 4 § i lag (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft). Trots att lagstiftaren har avskaffat bestämmelsen tillämpas den alltjämt av upphandlande myndigheter och enheter i upphandlingskontrakt och/eller förfrågningsunderlag.

4. Inför det svenska införlivandet av bemanningsdirektivet konstaterade den av svenska regeringen tillsatte utredaren, professor Birgitta Nyström, att karensregeln försvårar uthyrning av arbetskraft och att den följaktligen utgör hinder för sådan verksamhet. Utredaren föreslog därför att bestämmelsen skulle avskaffas eftersom den inte kunde motiveras enligt bemanningsdirektivet (SOU 2011:5 s. 141 f., härefter ”bemanningsutredningen”).

5. Den svenska riksdagen upphävde bestämmelsen genom lag (2012:856) om ändring i lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft (prop. 2011/12:178, bet. 2012/13:AU5, rskr. 2012/13:53).

6. Trots det upprätthåller kommuner, regioner och landsting karensregeln vid offentliga upphandlingar och i upphandlingskontrakt och förfrågningsunderlag.

7. Den av kommuner och landsting tillämpade karensregeln utgör ett omotiverat och oproportionerligt hinder för anlitande av arbetskraft som hyrs ut av bemanningsföretag i strid med den fria rörligheten för etablering och tjänster som skyddas i artikel 49 och 56 FEUF. Regeln innebär även ett hinder för den fria rörligheten för såväl arbetstagare som arbetsgivare i enlighet med artikel 45 FEUF.

8. Dessutom utgör karensregeln ett otillåtet krav i strid med de unionsrättsliga upphandlingsreglerna och särskilt de grundläggande principerna för offentlig upphandling då regeln varken är motiverad eller proportionerlig.

9. Svenska myndigheters bibehållande av karensregeln innebär även en överträdelse av de skyldigheter som följer av artikel 4.1 i bemanningsdirektivet. Som Bemanningsföretagen tidigare framfört till kommissionen i sitt klagomål av den 5 november 2012,  innebär Sveriges underlåtelse att införliva artikel 4.1 i bemanningsdirektivet att enskilda tvingas förlita sig på den aktuella bestämmelsens direkta effekt för att kunna göra sina rättigheter gällande vid nationella domstolar och myndigheter.

10. Att karensregeln alltjämt upprätthålls och dessutom utsträckts vid offentliga myndigheters offentliga upphandlingar visar att Sverige inte har genomfört en tillfredställande översyn i enlighet med artikel 4.2 i bemanningsdirektivet av befintliga begränsningar och förbud i praxis mot anlitande av arbetskraft som hyrs ut av bemanningsföretag.

11. Därigenom har Sverige underlåtit att uppfylla sina skyldigheter under artikel 4.3 FEU om att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter som följer av fördragen och bemanningsdirektivet ges full verkan.

12. Enligt artikel 17 FEU ska kommissionen säkerställa tillämpningen av fördraget och av de åtgärder som institutionerna antar i enlighet med fördragen. Den ska övervaka tillämpningen av nionsrätten under kontroll av Europeiska unionens domstol.

13. Mot denna bakgrund hemställer Bemanningsföretagen att kommissionen i enlighet med artikel 258 FEUF vidtar omedelbara och effektiva åtgärder gentemot Sverige i syfte att undanröja detta hinder för uthyrning av arbetstagare och därigenom säkerställa att karensregeln avskaffas i offentliga upphandlingskontrakt och/eller förfrågningsunderlag.

Klagomål till Europeiska Kommissionen