Bemanningsdirektivet blir snart lag

Den 5 december 2011 skulle Bemanningsdirektivet varit genomfört i Europeiska unionens medlemstater. I Sverige kommer detta att ske genom en ny lag om uthyrning av arbetstagare, som träder i kraft först 2012 efter som lagstiftningsarbetet är försenat.

Enligt besked blir själva lagförslaget offentligt någon gång efter den 24 december 2011, i samband med att regeringen lämnar det till lagrådet för yttrande. Därefter kan den nya lagen antas av riksdagen. Något mer besked har inte lämnats.

Business as usual – undantag för kollektivavtal

Egentligen passar inte bemanningsdirektivet in på svenska förhållanden och Bemanningsföretagen har därför arbetat hårt för att den rådande ordningen ska kunna hållas intakt. Det ska vara business as usual i så hög utsträckning som möjligt.

Grundläggande är att Bemanningsföretag som har kollektivavtal kommer att vara undantagna från lagens regel om likabehandling.
Bakgrund

Bemanningsdirektivet är ett EU-direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag som röstades igenom av EU-parlamentet den 22 oktober 2008. Men det har varit påtänkt sedan 1980-talet. Medlemstaterna har nämligen haft svårt att ena sig om utformningen och under många år blockerades direktivet av bland annan Förenade kungariket och Tyskland.

Direktivet får ses som ett första steg i att skapa en rättslig ram och standard för personaluthyrning inom EU. Redan om två år, den 5 december 2013, ska en översyn av tillämpningen vara gjord och förändringar kan då bli aktuella.

Direktivets innehåll

Bemanningsdirektivet har två syften, vilket präglar innehållet. Dels skapas ett skydd för bemanningsanställda, dels erkänns bemanningsföretag som arbetsgivare.

Skyddsregeln utgår från en princip om likabehandling. Den innebär att vissa grundläggande arbets- och anställningsvillkor, såsom lön och arbetstid, ska vara desamma som vid anställning direkt i kundföretaget.

Erkännandet innebär att begränsningar och förbud mot inhyrning av personal endast får motiveras av allmänintresset (ett EU-rättsligt begrepp som utvecklas av EU-domstolen). Sambandet mellan direktivets två syften är att många bemanningshinder just haft till ändamål att skydda bemanningsanställda och alltså inte behövs längre när likabehandling blir huvudregeln.

Direktivet innehåller också andra regler om, bland annat, bemanningsanställdas tillgång till anställning och gemensamma inrättningar, representation och information. Mycket av detta är redan reglerat i Sverige eftersom arbetsrätten är generellt tillämplig och inte gör skillnad på olika verksamheter.

Bemanningsdirektivet på svenska respektive engelska och franska.

Utrymme för andra lösningar

För att ta höjd för de olika arbetsmarknadsmodeller som finns inom EU kan undantag göras från direktivets regel om likabehandling. I Sverige är två aktuell:
Är den bemanningsanställde tillsvidareanställd och har lön mellan uppdrag behöver inte likabehandling ske vad gäller lön.

Gäller ett kollektivavtal som respekterar det övergripande skyddet av bemanningsanställda ersätter det likabehandlingsprincipen fullt ut.