Under sommaren har ett flertal skribenter i dagstidningar över hela landet kommenterat ungas situation gällande rätt till a-kassa för bemanningsanställda. Många individer står i dag utan ersättning från arbetslöshetsförsäkringen efter jobb i bemanningsföretag och en del har också blivit ersättningsskyldiga.

I DN rapporterades 19 juli om en person som från Kommunals a-kassa fått kravbrev om 16 809 kr för att hon jobbat extra för ett bemanningsföretag i en butik. Resten av tiden har hon stämplat och sökt jobb.

Hade Anna jobbat direkt för butiken, eller för den delen, en kommun, landsting, i byggbranschen eller på krogen och därefter blivit arbetslös hade hon aldrig råkat ut för detta. Norrköpings Tidningar (15 juli) har under sommaren publicerat en serie artiklar om unga, bemanningsföretag och a-kassa. Där finner vi samma konstaterande: för jobb i kommuner och vården spelar det ingen roll vilken anställningsform den arbetande har haft, individen har alltid rätt till a-kassa. Den enda skillnaden, säger försäkringschefen på Akademikernas erkända a-kassa, är att kommunen inte är ett bemanningsföretag.

I Arbetaren (8 juli) berättas om en 23-åring som inte vågar ta anställning på bemanningsföretag av rädsla för att förlora a-kassan. 23-åringen väljer att gå arbetslös istället för att söka de jobb hon vill ha hos det stora auktoriserade bemanningsföretaget.

I artikeln framgår att enligt a-kassornas samorganisation råder delade meningar om hon har rätt till a-kassa eller inte. Vi kan än en gång konstatera att tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen fungerar orättvist. Ibland får den arbetslöse individen ersättning, ibland inte. Det beror bland annat på vilken tillämpning just din, av alla 32 a-kassor, har beslutat.

I flera artiklar menar företrädare för a-kassor och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen att begränsningen i a-kassan finns till för att bemanningsföretag inte skall sko sig på offentliga skattemedel som är avsatta för individers arbetslöshet. Den intressanta frågan blir då: Varför gäller ej denna begränsning för arbetsgivare som kommuner, landsting, butiker, krogar, byggbranschen och så vidare? Det finns två utvägar för att lösa denna situation – där såväl individer som bemanningsföretag behandlas diskriminerande. Antingen förändrar ansvariga politiker a-kassan för bemanningsföretagsanställda så att samma regler gäller oavsett arbetsgivare, eller så ändras a-kassan så att alla andra arbetsgivares anställda får samma svaga rätt som de bemanningsanställda har. Frågan är alltså om alla skall få det lika bra, eller lika dåligt?

För att återgå till den inledande kommentaren om den skenande ungdomsarbetslösheten. En av de utsatta individerna i Norrköpings Tidningar konstaterar: ”Bemanningsföretag är ju nästan den enda chansen för oss unga i dag”. Vi konstaterar: eller hur?

Henrik Bäckström
Förbundsdirektör